Adam Bobacken Öhman är född 1983 och uppvuxen i Skellefteå, men bor numera i Jönköping. Hösten 2022 debuterade Adam med diktsamlingen” Sjösänkningar” och hösten 2025 släpptes hans andra diktsamling, ”Världshavet”.

Tidigare har Adams poesi blivit publicerad i tidskrifter. Han har vid sidan av sitt skönlitterära skrivande en lång bakgrund inom journalistik, på såväl lokal som nationell nivå.

Du är aktuell med din andra diktsamling ”Världshavet” (Black Island Books). Kan du berätta lite om boken för oss som inte läst den än.

– ”Världshavet” är en bok som består av fragment och kortare stycken. Formen är enkel. I boken möter man en förälder och ett barn, en liten familj. Det finns en tydlig vardaglig förankring. Det är promenader, roddturer, bad. Men det finns också tydliga existentiella stråk, eller hur man nu ska beskriva det.

Det har gått ca tre år sedan din debutdiktsamling ”Sjösänkningar” (som också är utgiven på Black Island Books). Vad skulle du säga var de största skillnaderna med arbetet inför debuten jämfört med uppföljaren?

– När jag skrev ”Sjösänkningar” bestod en del av arbetet av att samla ihop, välja bland och skriva om sådant som jag hade skrivit längre tillbaka i tiden. I arbetet med ”Världshavet” började jag med helt tomma sidor. Samtidigt hade jag en tydligare idé från början.

Mina texter har med tiden också blivit mer avskalade. Tidigare smög jag till exempel inte sällan in små grepp i mina dikter som inte var helt uppenbara vid första läsningen, lite tekniska detaljer som bara vissa uppmärksamma läsare noterade, lite finurligheter om man så vill. Men det gör jag inte längre.

Poeter och diktsamlingar som inspirerat ditt skrivande?

– Det varierar. Men jag återkommer till namn som Lars Gustafsson, Werner Aspenström och Kristina Lugn. Poesi som det är lätt att ta sig in i, men svårt att ta sig ur, för att låna en idé från Göran Greider.

Jag inspireras nästan lika mycket av bildkonst. Edward Hopper och tidiga Lars Tunbjörk är två inspirationskällor.

Du är uppväxt i Skellefteå och bor numera i Jönköping. Hur mycket har landskapet runtomkring dig påverkat ditt skrivande?

– Mycket. Skellefteå, Umeå, Jönköping, Stockholm … Det finns vissa platser som återkommer hela tiden. Platser som jag reser mellan, både fysiskt och i minnen. Mitt skrivande är inte självbiografiskt, men samtidigt gräver jag där jag står.

Hur upplever du människors attityd mot poesi runtomkring dig generellt?

– Positivt. Bland mina vänner är det bara positiva attityder. Många av dem är själva verksamma inom konst, journalistik och liknande.

Avslutningsvis, hur skulle du beskriva din relation till finlandssvensk poesi?

– Jag läser en hel del poesi, även finlandssvensk poesi. Jag läste till exempel om en stor del av Tua Forsströms diktsamlingar i somras. ”En kväll i oktober rodde jag ut på sjön” är en av favoriterna.