Jag skriver som om orden kunde rädda mig
men de bara stirrar tillbaka
som speglar gör
när man inte längre ser sig själv

Ibland känns pennan
eller tangenterna
som ett vapen

Ibland som ett plåster
men oftast bara
som ett sätt
att inte försvinna

Jag försöker få mening ur dammet
ur kaffekoppen, ur kvällarna
som alltid kommer tillbaka

Varje rad försöker förstå mig
när jag själv slutat försöka

Folk tror att poesi är vackert
men det är bara skärsår i meningens hud
och blodet stavas alltid med små bokstäver

Jag skriver inte för att jag vill skriva
jag skriver för att jag måste

(Bild från Pixabay)