Det luktar brända löv och höga elpriser,
någon har hängt upp himlen på sned
och ingen orkar rätta till den längre.

Vi pratar mindre nu,
mest genom skärmar som flagnar
som om orden förtjänade censur.

Jag ser dig i reflektioner
inte på riktigt, aldrig på riktigt
bara som en skugga i ljuset.

Oktober är en väntan utan slutdatum,
folk tänder ljus för att känna sig levande
men jag fryser hellre än ljuger.

Någonstans i skogen
som vi planterade som barn
står träden på rad
och dör ärligt.

Utan filter,
utan publik.