Onsdagen kryper fram med gråa händer
och himlen är en trött gardin.

Gatorna andas tungt under fotstegens tyngd
och lamporna blinkar som trötta ögon.

Timmarnas tysta vagnar rullar sakta fram
och vi famlar efter ord som redan flytt.

Onsdagen smeker våra nerver med dimma
och lämnar små hemligheter på trottoaren.

Vi går vidare, där varje steg
bär ett eko av glömda viskningar.