Lördagen glider som en tjuv mellan sol och skugga
med fickor fulla av skratt och gamla rykten.
Gatorna doftar bränt socker och regn
och lamporna nickar igenkännande.

Timmarna vrider sig som ormar i våra händer
och månen påminner om ansiktet av en gammal vän
som man har glömt bort för länge sedan.

Som om luften själv var gjord av glas
går vi genom speglingar av oss själva.
Tidens klocka slår osynliga slag
och varje andetag blir en stjärna som brinner ut.

Lördagen smakar frihet och små svek
och varje steg i dess skugga
är en dans på glödande kol.