Fredagen kryper fram genom glömska gator,
en kappa av natt runt sina axlar.
Lamporna blinkar som ögon som vet något
och vinden viskar gamla hemligheter.

Timmarna faller som rostiga kedjor,
men på trottoaren rör sig skuggor
av morgondagar som redan äger våra namn.

Fredagen dricker vår väntan
och lämnar små glödande löften i askan.

Tysta följer vi
med ett svalt skratt
som fastnat mellan revbenen
mot kvällens ljus
som blinkar lite ironiskt

Som om helgen
vore ett skämt
vi älskar.