Hej på dig Pekka. Du har ju ett minst sagt intressant förlag vid namn Litorale som har en väldigt blandad utgivning. Kan du berätta lite om förlaget och vilken sorts litteratur ni helst ger ut?

– Hej Nicko. Litorale är öppet för all slags böcker, både gällande genre, språk och stil. Vi ger ut rätt mycket litteratur med anknytning till nautica och lokalt förankrade böcker, men ifall lektören säger ja, ger vi ut boken oavsett kommersiella följder. Det gör oss aningen unikt. Det är ju roligt när jag kan göra vad jag vill och ge ut vem jag vill utan att någon trist ekonomichef säger vad jag skall göra.

Så hur skall man sammanfatta det? Litorales linje är att vi ger ut det vi tycker att är bra. Och vart det för oss återstår att se. Jag ser fram emot samarbete med så många spännande personer, inte minst med min barndomsvän, Stefan Randström. Då man sätter flera galenpannor i samma rum kan de kanske komma ut med något förståndigt.

Hur viktig del är utbudet av lyrik på Litorale?

– Skall jag vara ärlig så har inte lyriken en stor betydelse för Litorale kommersiellt. Men vi ger ju ut böckerna för att de är värda att ges ut. Och det är viktigt för oss. Så länge böckerna bemöts väl av recensenter och läsare kommer vi att ge ut lyrik. Vi har många lektörer som tycker om god lyrik. Jag behöver inte förstå allt.

Det gjorde mig olycklig att se att Hbl valde att välja 20 intressanta böcker inför hösten ur tre förlags repertoar. Det får mig att fundera på hur obundna och faktabaserade eller ens rättvisa de är. Fy på dig Hbl. Sånt tar livet av divergens och lyrik då landets ledande svenskspråkiga tidning väljer att föra fram bestsellers. Oaktat för det också tankarna till elitism.

Samma hände i Sverige för 30 år sen. Och se var de är nu? Över 90 % av titlarna som kommer ut når aldrig ens bokhandeln. Den 168 år gamla Blombergska bokhandeln lämnade nyss in sin konkursanmälan. Förra veckan meddelade Hedengrens bokhandel att de står nära konkurs. Alla vill inte köpa sin lyrik från Prisma. Jag förstår var vi är då över 50 % av manusen som sänds till Litorale kommer från Sverige.

Vad uppskattar du själv för poesi? Poeter som du gärna läser om fler gånger?

– Jag brukar läsa 2–4 nya lyrikböcker om året, men jag är helt enkelt för korkad. Jag förstår inte allt och jag dras inte alltid in i stämningen. Jag köpte till exempel Martinas Moliis-Mellbergs bok medusa och läste den två gånger, men den var inte skriven för mig. Det som jag däremot dras till är enkla småfinurliga verser som till exempel Henrik Huldén sysslar med. Men om de är lyrik eller inte får de lärda tvistas om.

Det finns nog många författare som haft stor betydelse för mig, till exempel Edith Södergran som var den första jag läste, Erik Johan Stagnelius som skrev om förödelse och förruttnelse, Kirsi Kunnas som min fru läste för barnen, Pentti Saarikoski läste jag för att förstå självdestruktivitet, Juice Leskinen diggar jag för in gömda finurligheter. Det tog säkert tio år före jag förstod vad Juice sjöng om då jag alltid trott att han sjöng: “Nyt on iloinen Einari sekun pyörä Einari se” i Einarin polkupyörä.

Av författare som skrev på andra språk är Homeros i egen klass. “och de seglade ständigt” är en fras som jag aldrig kommer att glömma. Jim Morrison och Syd Barrett var ju också poeter. Ibland är det svårt för mig att få fram vad jag tycker om. Vanligtvis kan hag dras till destruktiv litteratur, medan jag ofta kan lägga bor en depressiv bok. Försök nu förstå mig sen? Det är kanske det fina med lyrik att gränserna är så suddiga. Vanvett och gudagåva är så nära varandra.