Sara Ebersson skriver i sin diktsamling om gränslandet mellan ett jag och ett vi, i en värld som håller på att falla samman. Till vardags arbetar hon som jurist och är bosatt på Åland tillsammans med man och tre barn. Påhopp i en annars respektfull konversation är hennes debut.

Hej Sara. Du gav ut din debutdiktsamling Påhopp i en annars respektfull konversation på Litorale förlag förra året. Kan du berätta lite om boken för oss som inte hunnit läsa den än?

– Det är en diktsamling, som innehåller flera olika teman snarare än ett eller några få. Dikterna är ofta ganska korthuggna, och ibland mer utdragna och intensiva. Ett av de teman som behandlas är hur ”jaget” utvecklas i förhållande till ett ”vi”, i en värld som håller på att falla sönder.

Du har redan gjort avtryck på den finlandssvenska poesiscenen, bland annat genom att vinna priser i både Arvid Mörne- och Solveig von Schoultz-tävlingar innan din debutdiktsamling kom ut. Kan du berätta vad som fick dig att börja skriva poesi och vad som fortsätter att driva ditt skrivande idag?

– Som barn skrev jag små berättelser, dagbok och hade ganska stora författardrömmar. I tonåren skrev jag en ”diktsamling”, men då var det kanske lika mycket terapi som skrivandet i sig som drev mig. Senare, under studier och jobb, blev det inte mycket kreativt skrivande utan det återupptog jag mer aktivt när jag flyttade tillbaka till Åland. Men att ge ut en bok har funnits på min ”Bucket list” länge, jag behövde helt enkelt lägga om mina prioriteringar för att ett manus slutligen skulle lämna skrivbordslådan.

Poeter som inspirerar dig?

– Jag läser poesi sporadiskt, som en slags ”slow food” där lästakten inte behöver vara så hög. Till poeter som lämnat avtryck hör Claes Andersson och Tomas Tranströmer. Men jag uppskattar både klassisk och modern lyrik, och jag tror min inspiration kommer mycket från båda världar. Den enskilda diktbok som kanske gjort mest intryck på mig är ukrainska poeten Ilya Kaminskys De dövas republik.

Hur viktig del är läsandet för din utveckling som författare?

– Läsintresset kom först, det var genom de allra första riktigt bra böckerna som jag började ”dagdrömma” och upptäckte de oändliga möjligheterna i språket. Och det är fortfarande tydligt att läsandet påverkar positivt på skrivandet, och t.om. ”botar” skrivkramp, så jag tar paus från skrivandet om det krävs. Önskar att jag hann läsa mer!

När skriver du lyrik bäst på dygnet?

– Sena kvällar eller inget. Eftersom jag jobbar som jurist och har tre barn, är det det enda som gäller. Men det är också då jag skriver som bäst. Med musik i lurarna, och när huset är tyst.

Hur skulle du beskriva litteraturklimatet på Åland?

– Min uppfattning är att Åland har ett aktivt och öppet litteraturklimat. Det ordnas en hel del aktiviteter för litteraturintresserade, såsom bokmässor, litteraturdagar med författarbesök, poesikvällar med uppläsning och mycket mer.

Litteraturföreningen och biblioteken är aktiva. I grundskolorna har man i flera år satsat mycket på att öka läsintresset för barn, det tror jag på lång sikt kan bidra till att intresset för skrivande och läsande fortsatt hålls levande.

Avslutningsvis, Påhopp i en annars respektfull konversation är utgiven på Litorale som minst sagt har en spännande blandning av litteratur. Vad skulle du säga är de största fördelarna att vara publicerad på just det förlaget?

– Det är ett traditionellt och växande förlag där stort fokus i utgivningen har varit bl.a. sjöfart, segel och skärgård, men också verk med lokal förankring såsom t.ex. Åland. Jag har uppskattat att tillhöra ett lite mindre sammanhang av engagerade författare och redaktörer som jag tänker att kanske inte finns på ett större förlag.

”Foto: Joel Ebersson”