Daniel Wickström Grönroos är litteraturvetare, kritiker och Kritikbyråns kritikombud. Detta år sitter han även i Runebergsprisets jury.

Hej Daniel. Kan du berätta lite om Kritikbyrån?

– Kritikbyrån är ett projekt som drivs av Intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker. Sedan projektet startade 2020 med finansiering av Svenska kulturfonden (nu har vi även en rad andra finansiärer) har vi på olika sätt arbetat för att stärka kritiken och frilanskritikernas ställning i Svenskfinland.

Vi ordnar evenemang – t.ex. tävlingen Årets kritiska text – i syfte att synliggöra kritiken och skapa sammanhang för frilansande kritiker, som i sitt arbete kan vara rätt så ensamma.

Vi för dialog med redaktionerna för att försöka stärka frilansarnas ställning och arrangerar kurser och fortbildningar för att skapa återväxt och ge verksamma kritiker en möjlighet att förkovra sig. Men det som för våra medlemmar antagligen är den enskilt viktigaste delen av verksamheten är extra-arvodet, ett slags ekonomiskt stöd som vi betalar ut baserat på den totala summa en kritiker förtjänat på sitt arbete under året.

Extra-arvodet ska uppvärdera kritiken och göra att kritikern kommer lite närmare en skälig lön för sitt arbete, för arvodena i Svenskfinland ligger på en väldigt låg nivå. Vi är nu inne på vår andra treåriga projektperiod, som snart löper mot sitt slut, vilket innebär att vi förbereder nya ansökningar om finansiering för att verksamheten ska kunna fortsätta.

Vad är din roll konkret som Kritikbyråns kritikombud?

– Under titeln kritikombud arbetar jag i praktiken som verksamhetsledare för projektet. Jag sköter projektets administrativa göromål samt ansvarar för att vi ordnar verksamhet i enlighet med beviljade ansökningar, verksamhetsplan och budget.

Det roligaste med mitt arbete är dock att vara med och skapa ett sammanhang som kritiker kan känna sig delaktiga i – med låg tröskel kan kritiker och kritikintresserade vända sig till mig eller föreningen med frågor, tankar och förslag.

Hur länge har du arbetat med detta och hur ser du på litteraturkritikens utveckling i svenskfinland?

– Jag har jobbat med Kritikbyrån sedan 2022, men har själv skrivit kritik längre än så. Om vi börjar med den tråkiga biten, det vill säga kritikens förutsättningar, så har utrymmet för litteraturkritiken minskat (och i ännu högre grad för andra konstformer) redan under den relativt korta tid jag arbetat inom branschen.

Kritiken befinner sig i en medievärld i förändring och riskerar förpassas allt längre ut i periferin. Det ekonomiska och kvantitativa (dvs. antalet klick och köp) trycker ut det kvalitativa (t.ex. en kritiker som satt timmar på att gå på djupet i mötet med ett konstnärligt verk). Uppdragen blir helt enkelt allt färre. Men däremot mår själva kritiken bra; vi har i Svenskfinland många förträffliga kritiker som skriver genomtänkta, intressanta och suggestiva recensioner, essäer och böcker.

Vad uppskattar du själv att läsa?

– Lite förenklat skulle jag säga att jag har två växlar: antingen en kortroman med vaga händelseförlopp och mycket stämningar, eller ett maximalistiskt mastodontverk. Till favoriterna hör också Tua Forsströms dikter. Den gemensamma nämnaren är väl att böckerna gärna får överraska mig, få mig att övervinna vanan och se något nytt.

(Foto: Amanda Grönroos Wickström)

Mer info om Kritikbyrån kan ni hitta här: https://www.kritikbyran.com/