Gatuduvan är tillbaka
och jag ler
som ett stjärnfall
i en bortglömd dröm

Ett dovt ljus
från hans vingar
sveper in
i min närvaro

Skörheten i det gråa
fångas av poeten
från förorten –
han som skriver från hjärtat
om att vandra
långt från den materiella jakten

Där finns ett hopp
om en annan värld:
där solen är guld
och gryningen en bön

Där varje andetag
är ett asfaltsdoftande mirakel