Hej Sofia. Du har nyligen gett ut diktsamlingen ”Ett patetiskt sinnelag för drama” (Ekström & Garay). Vad är dina känslor kring boken nu när den finns ute på marknaden?

– Det känns ganska overkligt att någon skall läsa den, men jag känner också en stor stolthet och glädje över det.

Kan du berätta lite om dig själv (varifrån du är, jobbar med annars osv. eller sånt som du tycker är viktigt för läsaren att veta om dig) för oss som inte känner till dig sedan tidigare och är det här din debutdiktsamling?

– Det här är min debutdiktsamling. Just nu skriver jag bland annat min magistersavhandling i internationell rätt, men jag har alltid arbetat inom vården. Jag är hemma från Tenala, men bor numer i Esbo.

Vad fick dig att öppna upp ögonen för poesi från första början och poeter som inspirerat ditt skrivande?

– Jag är inte säker på när det började, men bandet HIMs musik är min främsta inspiration. Ville Valo är min största poetiska förebild även om han är musiker. Jag tycker mycket om Edgar Allan Poe. ”Raven” är min favorit av hans dikter. Utöver det så är dikten ”I Carry your Heart with me, I carry it in my heart” av E.E. Cummings som alltid följer med mig.

Om vi går tillbaka till ”Ett patetiskt sinnelag för drama” så uppfattar jag den som läsare som en väldigt personlig diktsamling, nästan som en dagbok i lyriskt format där ångesten känns ju som rätt central nämnare när det gäller både timliga och andliga frågor i boken. Var det svårt att sätta ord på det du ville få sagt i dina dikter genom poesin?

– En intressant beskrivning. Det är alltid en utmaning att skriva ärligt om något eller om någon som är viktigt för dig. Jag försöker sätta ord på känslor på ett ärligt sätt, vilket naturligtvis kan vara svårt eftersom läsaren lägger in så mycket av sig själv i den slutgiltiga texten. Det finns alltid en rädsla för att styra läsaren i en viss tolkning av texten, samtidigt som jag utgår ifrån att enbart jag själv läser det jag skriver.

Det känns som människor skriver mer poesi än någonsin och att betydligt fler poeter har möjlighet att ge ut diktsamlingar än förr i tiden. Vad tror du det beror på att poesin är så populär som den är nuförtiden?

– Jag tror att poesi på många sätt är en del av människans inre dialog. Det är ett väldigt ärligt sätt att kommunicera med sig själv och andra. Människors inre dialog med sig själva förefaller ha fått ta baksätet i samhället. Bilder, filmer, färger etc. har blivit en så stor del av kommunikationen.

Det är möjligt att människor känner att detta inte reflekterar deras inre dialog eller en avsaknad av sanning. Emotionell sanning vad man egentligen tycker, tänker och känner inför sig själv och sitt liv i ett samhälle som inte stimulerar detta på ett konstruktivt sätt skapar en tomhet som måste fyllas.

Många verkar lida av en trötthet på att inget är sant och en besvikelse på att samhällets vision av hur livet skall levas för att bli lycklig inte heller är sann. Poesi ger utrymme för faktiska känslor och tankar då vi bara har ord för att skapa och mottaga budskap.

Avslutningsvis. Vad vore livet utan poesi?

– Meningslöst.

(Foto: Niclas Bergström)