Jag gillar ju både punk och poesi och bägge dessa ingredienser innehåller Tomas Haglunds senaste diktsamling ”Dionysos beväpnad” som förlaget Vildhallon bland annat skriver följande om:

”Undergroundpoet, rännstenspoet, punkpoet, fanzinepoet, stencilpoet, anarkistisk skjutjärnspoet. Kärt barn har många namn. Tomas Haglund har outtröttligt langat poesi på gatan sedan mitten av 80-talet. Vildhallon kan nu stolt meddela att Tomas Haglund släpper nytt på Vildhallon i höst. Uppföljaren till diktsamlingen ”Tillvarons smutsiga poesi” heter ”Dionysos beväpnad”. I denna brokiga samling dikter kolliderar stökiga vardagsbilder våldsamt med finstämda hyllningar till natur och människa. Allt genomsyrat av klassperspektiv och häxkonster.”

Tänk er punkmusik i poesiformat, där tuppkammen sitter där den ska tillsammans med kängor som dansar ikapp med skrammel och skrål, så får ni en känsla av hur känslan i ”Dionysos beväpnad” känns att ta del av. När jag börjar läsa diktsamlingen framför mig så blir jag direkt inkastad i en osminkad och rå värld där diktjaget reflekterar och skriver om sin omgivning och verklighet.

Det finns en slags urkraft i Haglunds poesi som är tilltalande i sin råa ton. Inget gullegull här minsann, eller för att citera några inledande rader från dikten ”PÅ DET HELA TAGET ETT VACKERT LIV”:

”Ena stunden
står jag
i kalsonger
på balkongen och
skriker poesi,
nästa sitter jag
och skiter
och funderar på amerikansk politik och
suger på en halvdan
omvärldsanalys”

Det finns en frigörande svart humor som är inbakad i det skimmer av kaos som ramar in dikterna i ”Dionysos beväpnad”, där jag som läsare får fortsätta följa med diktjaget via dikter om allt från ”JIMS KLOAKPARTY” och vidare till dikter med namn som ”INTENSIVT-88.” och ”BALLADEN OM VINBERGSSNÄCKORNAS FRUKTANSVÄRDA NATT.”

Skrivglädjen finns definitivt i Haglunds poesi som både känns överraskande och vild. ”Dionysos beväpnad” är helt klart en uppfriskande läsupplevelse som kanske inte faller alla i smaken och det är nog inte heller meningen med diktsamlingen.

Jag avslutar mina reflektionerna av ”Dionysos beväpnad” med att dela med mig av en av de kortare dikterna i boken som heter ”REPSLAGAREN”, där Haglund skriver:

”Jag gick ut bakvägen ur mitt liv.
Av meningslösheten tvinnade jag ett rep som jag
slängde ut genom fönstret och klättrade ned.”