– Tyvärr är jag ingen poesiläsare, men däremot hade jag en period under min tonår då jag skrev dikter och mörk poesi. Det är också den poesisamlingen som jag läste senast.

Vad jag tyckte om den? Den var mörk och sorgsen, och det var en ledsam läsning. När jag läste dikterna som jag hade plitat ner slungades jag tillbaka till tonåren och kunde fortfarande känna hur jag mådde då.

Samtidigt är jag i dag enormt tacksam för att jag hade skrivandet i mig redan då. Jag är fullt övertygad om att det var orden som räddade mig från att helt gå under. Min smärta blev min styrka på pappret, och så är det nog än i dag.

(Foto: Kajsa Göransson. Med tillstånd för publicering av Lina Sjögren, Norstedts)