Natten har djup för oss alla (1974, Författarnas Andelslag) är utan tvekan min favoritdiktsamling av österbottningen Gösta Ågren (1936-2020) som jag känner för att skriva lite om här.

Det var med glädje som jag hittade första upplagan av Natten har djup för oss alla på biblioteket häromdagen. De skrivmaskinsskrivna dikterna letar sig fort fram till mina blick som fullkomligt slukar varenda ord som varsamt är planterat i Ågrens poetiska mästerverk som kom ut för femtio år sedan.

Åldrandet och döden är centrala byggstenar i dikterna framför mig och det är på ett brutalt, men vackert sätt som Ågren skriver om människans dagar som blir allt kortare med åren tills de tar slut. Det finns en dov klang i diktens språk som tornar upp i mitt sinne medan jag läser Natten har djup för oss alla och Ågren skriver i dikten Åldringen:

”I den tätnande eftermiddagen
vandrar han med sitt liv.
Landskapet djupnar till en dal.
Blommorna ropar än med röda röster,
men hans ögon är stumma hinnor
och han har slutat se på det,
som blicken vidrör.”

Varenda dikt i Natten har djup för oss alla håller sådan här hög kvalité och det är en total fröjd att dyka ner i Ågrens poesi från förr i tiden som håller minst lika bra idag som igår. Det finns en sådan intensiv skärpa och närvaro i dikterna att jag nästan kan höra poeten bakom orden som fortfarande andas mellan raderna. Jag läser vidare och får ta del av en dikt som handlar om dikten och som heter Dikt, där Ågren bland annat skriver:

”I orden, i minuterna,
i tystnaden över ett minne,
har dikten sitt upphov.

Den börjar inte med en tanke.
Det är tanken som börjar med en dikt.”

Efter att ha läst Natten har djup för oss alla några gånger, så inser jag att jag nog måste köpa en gammal skrivmaskin för att fånga känslan som bara en skrivmaskin kan skänka till poesin. Att sedan kunna skriva lika bra poesi som Ågren, är ju en annan femma…

Diktsamlingen är bara 40 sidor ink. en innehållsförteckning, men den känns betydligt längre än så och en av mina absoluta favoritdikter av Ågren vid namn Att dö, finns även i Natten har djup för oss alla som jag tänkte avsluta denna recension med:

”Att dö vid hög ålder
är inte längre att dö.

Åldringen kan inte lämna ett liv ,
som redan är över. Att dö
är att fortsätta.

Det är att somna en kväll
som andra kvällar
och sova natten lång.”