Hans Kjellsson från Skåne har skrivit texter/poesi hela sitt vuxna liv. Länge endast för byrålådan, men 2022 kom hans första diktsamling Bakom söderväggen där bokens ”du” kryssar i ett hav av uppväxtens minnen, svårigheter, flykt och till slut någon slags försoning, så långt det är görligt.. I nästa diktsamling väntar andra farvatten.

Hans är också mycket intresserad av kopplingen poesi/musik och räknar med att inom överskådlig framtid färdigställa ett inspelningsprojekt tillsammans med medmusiker. Hans arbetar som rektor för högstadiet på Strömsnässkolan i Markaryds kommun.

Hej Hans. Jag har nyligen läst ut din diktsamling Bakom söderväggen (Fri Press, 2021) där du skriver mycket om minnen från förr. Kan du berätta lite om framkomsten av boken och vad den betyder för dig?

– Boken är egentligen utvalda delar från ett större material som jag hade skrivit under en längre tid utan en direkt tanke på utgivning, den tanken växte fram så småningom. För mig kändes det viktigt att inte skriva i jag-form för att markera bokens skönlitterära form.

Tanken var också tydlig att frigöra texterna kronologiskt, även om det finns en lös kronologisk tråd, så var jag intresserad av att upplösa tid och rum på det sättet att tankar och historier rör sig parallellt med nuet, i en annan dimension kanske. Jag sökte ett förlag, och Fri Press verkade perfekt.

Vad fick dig att börja skriva poesi från första början?

– Att börja skriva poesi kom sig av att jag spelade i olika band från slutet av 70-talet och framåt. Jag var inte den som kom upp med den bästa musiken men kände ganska tidigt att textskrivandet var stimulerande. Så småningom kändes det dock begränsande att skriva inom ett låtformat, när jag upphörde att ingå i band i början av 90-talet så började jag skriva poesi på allvar även om jag gjort det parallellt sedan tidigt 80-tal.

Poeter och diktsamlingar som inspirerar ditt skrivande?

– Först i tjugoårsåldern började jag komma i kontakt med poesi på allvar, där jag kommer ifrån lästes ingen poesi, och egentligen ingen annan litteratur heller. Jag blev då tipsad om Bruno K Öijer vilket förändrade min föreställning om vad poesi kunde vara rejält, och även fortsättningsvis mest svenskt.

Tranströmer är förstås en gigant, jag läser gärna Thomas Tidholm också… bara för att nämna några.

Du var ju liksom mig på Tranås at the Fringe nu i sommar. Vad var dina intryck från festivalen?

– Det var inspirerande att vara där helt klart, att lyssna in samtal och uppläsningar likväl som umgänget med andra skrivande människor helt klart. Många olika uttryck, men jag tar med mig det jag gillar.

Har du någon ny diktsamling på gång? Det är ju några år sedan Bakom söderväggen kom ut.

– Jag skriver hela tiden och målet är att få ut något inom överskådlig framtid förstås, och då texter som på ett annat är förankrade i nutid. Samtidigt håller jag och gitarristen Micke Fasth, som jag oftast framträder med, på att färdigställa musik att framföras med flera musiker till en inspelning med ett tiotal texter reciterade av mig. Vi har skapat musiken tillsammans och är en genreöverskridande blandning av mycket.

Hur bra koll har du på finlandssvensk lyrik?

– Tyvärr inte… Du får gärna tipsa mig.

Ok, här kommer en lista på några poeter du borde kolla upp: Gösta Ågren, Bo Carpelan, Elmer Diktonius, Tomas Mikael Bäck, Jörgen Mattlar, Gunnar Högnäs, Carina Karlsson, Tua Forsström, Agneta Enckell, Mikaela Nyman osv osv osv. (Och inte att glömma Mattias Björkas lyrik i hans band Vasas Flora och Fauna)

Avslutningsvis. Vill du dela med dig med en eller två dikter från Bakom söderväggen till läsarna här?

– Det blir då Ett vykort från 1969

Hon dansar till elvispen
svänger på lätta fötter
På fönsterrutan
små vita prickar av grädde Hon knycker med nacken
Inom loppet av en halv minut
ser hon bara
röda hästar utan ögon Han dansar med
hjälmen på sned
Han dansar en låg twist
med fyra ben Han fortsätter dansen
bakåtlutad nu
Han dansar eld i berget
med stubintråd mellan tänderna