Mija är född 1964 och uppvuxen i ett arbetarhem vid sjön Bolmen i Småland. Hon är lärare, författare och poet och har filosofie magister i litteraturvetenskap.

Mija debuterade som poet 2023 med Oskiftat arv om vilken hon säger ”Mina rötter och mina drömmar kan ingen ta ifrån mig och dikter skapas av minnen, kokkaffe, läshunger, kärleken till orden och fantasin”. I novellsamlingen Känn på mina ben från 2020 samlas berättelser om ovanligt vanliga människor med relationer som skaver, längtor som slirar och dagar som går.

Mija medverkar i tidskrifter och antologier med prosa och lyrik, senast i konstboken om Johan Ahlbäck. Under 2024 kommer ny antologi från föreningen Arbetarskrivare där några av hennes dikter under arbete finns representerade. Mija har deltagit i föreningens tre tidigare antologierna med prosa och poesi. Romandebut sker under 2024 på Fri Press Förlag.

Hej på dig Mija. Hur lever livet på andra sidan havet?

– Livet på andra sidan havet? Vilken förunderlig fråga. Plötsligt får jag ett perspektivbyte. Jag som bor i Smålands skogar förhåller mig mycket sällan till havets position. Mer till skogen, stenmurarna, sjöarna och den magra jorden. Och ja, med mig, skogen, sjöarna och stenen är det bara bra.

Du debuterade nyligen som poet med diktsamlingen Oskiftat arv (Fri Press, 2023) och är snart aktuell med en roman. Vad fick dig att börja skriva poesi?

– Mitt skrivande överlag är en förlängning av min kärlek till litteraturen. Poesi har jag skrivit i många år. Till en början fanns inte tanken att publicera mig. Det har länge varit mig främmande att vilja visa mina texter. Men de sista åren har jag funnit glädje i att bli läst och också att få möta en publik vid läsningar.

Jag skulle till och med vilja säga att mitt skrivande har blivit en sorts plikt gentemot min historia. Alla kvinnor som gått före, som inte fick möjlighet att uttrycka sig för att de var arbetarklass och var underordnade samhällsnormer som inte tillät dem en egen röst. De kvinnorna viskar i mitt öra, vill låna min skrivande hand.

Om du bara fick ta med dig en enda diktsamling till en öde ö resten av livet. Vilken skulle det då bli?

– Svåraste frågan. Men mitt svar idag får blir Bruno K Öijers Samlade dikter. Jag ser fram emot hans nya diktsamling och framträdande.

Vad är poesi för dig?

– Det är det minsta och det största. Det som drömmar och längtor, erfarenhet och klarsynthet kommer ifrån. Poesi lämnar inga svar men välkomnar alla frågor. Poesi är det som låter världen visa sig på nya sätt.

Om jag säger finlandssvensk poesi. Vad säger du då?

– Edith Södergran, Tua Forsström, Bo Carpelan, Eva-Stina Byggmäster står på armslängds avstånd i min bokhylla. Och då menar jag armslängds avstånd så att jag snabbt kan nå dem från mitt skrivbord.

Dikterna i Oskiftat arv är numrerade från 1-42, vilket är lite ovanligt. Hur fick du idén att göra så?

– Jag ville inte namnge dikterna men samtidigt skulle det vara lätt att referera till någon av dikterna i samlingen. Att det blev just 42 dikter är en liten blinkning till Liftarens guide till galaxen. 42 är ju svaret på allt. 😉

Du är snart aktuell med din debutroman. Vill du berätta lite om den?

– Romanen är en berättelse om vad som händer när någon dör. En kvinna, Eva, dör hastigt. Kvar lämnar hon en gammal pappa, en äkta make och en barndomskamrat. Efter hennes död kommer det fram att hon hållit en livsavgörande händelse hemlig för sina närmaste. Frågan ställs – vad vet vi om den som vi tror oss känna – en maka, dotter, bästa vän? Vad bygger vi för minnen kring en person? Vad händer med bilden vi har när den inte visar sig stämma? Och vem har rätten till en människas historia?

Från början var texten ”bara” en novell men fler röster ville göra sig hörda och berättelsen tog sig nya slingrande vägar som jag inte var beredd på. I vanliga fall skriver jag noveller och dikt. Att låta en längre historia få bli till kändes både svårt, roligt och överraskande.

(Författarfoto: Göte Hall)

Här kan ni lyssna på en dikt från Oskiftat arv som Cecilia Lindqvist läser upp på Sveriges Radio:

https://sverigesradio.se/avsnitt/ur-oskiftat-arv-av-mija-ahlander