”Det är sjuttio- och åttiotal. I mjuka tillbakablickar målar han upp en ung människas upplevelser i en svensk småstad. Det handlar också om drömmar och längtan bort. En del av minnena är hans egna, men personerna i hans dikter är fiktiva./Människorna som befolkar Kjellssons dikter lever – trots motgångar och umbäranden – med en slags fördragsamhet som nog verkar ha smittat av sig på poeten. Han finns där bland dem och iakttar. Beroende vårt eget förhållande till den tid som flytt kanske någon tycker att han balanserar på en tunn linje mellan nostalgi och melankoli. Oavsett finns där en sann värme.” står det bland annat om Bakom söderväggen av Hans Kjellsson på Fri Press hemsida.

Alla dessa minnen. Vad vore vi människor utan dem? En som har tagit väl vara på sina minnen från förr i poetisk framtoning är Hans Kjellsson från Malmö. Det är med inlevelse och berättarglädje som Kjellsson låter mig som läsare följa med till en tid som känns rätt avlägsen från vår uppkopplade 24/7 verklighet i nutid.

Nästan varje dikt i Bakom söderväggen känns nästan som en dagboksintim berättelse i poetisk kostym som fångar mitt läsintresse. Kjellsson skriver inte storslaget, men vardagstrevligt och med glimten i ögat och när jag börjat läsa Bakom söderväggen vill jag inte sluta förrän boken är färdigläst. På sidan 22 skriver Kjellson:

”Fotografiet
hittas instoppat
vid den sista dagboksanteckningen
21/10 1964

Precis som under överresans alla nätter
rörde jag i natt på nytt vid havsbotten”

Kjellson skriver både kryptiskt och vardagsdoftande i sin poesi från 2021. Minnena som tornar upp på sidorna påminner om svartvita fotografier som håller på att tyna bort av tiden och ibland ser man vad de betyder och ibland bara konturerna av dem. Detta är förmodligen diktsamlingens största behållning; balansen mellan det tydliga och otydliga som dansar tryckare till lyrikens hjärtslag.

Jag läser vidare i Bakom söderväggen, där Kjellsson skriver om allt från telefonsamtal från Mars till rader om diktjaget som stänger av bilmotorn. Dikterna flyter stillsamt in i varandra till en behaglig helhet, där jag som läsare får ta del av minnen från en svunnen tid som skapar inspirerande bilder i mitt sinne. Kjellsson skriver vidare på sidan 32:

”Sen kom september
då du stirrade ett hål i gröten
Stirrade till svarta tavlans fyrkantigheter
upplöstes i små vita rökmoln
samtidigt som vi flög i formation
ned för trapporna
Och himlen liksom
vände sig ut och in
vädersträcken bytte plats
då jorden just då
snurrade frivarv
runt en annan axel
med en hastighet av 33 1/3 varv i minuten
där rummet höll oss fångna
tills din mor betalade en lösen
i smörgåsar”

Fint så och jag är i alla fall nöjd som läsare och jag rekommenderar Bakom söderväggen av Hans Kjellsson till alla som gillar vardagsdoftande lyrik med lite krut i.