Mattias Granfrid är poet och präst. Han är uppväxt utanför Örnsköldsvik i södra Norrland i Sverige. Idag bor han på landsbygden i Dalsland. vintersolens första strålar är Mattias debutdiktsamling.
Hej Mattias. Du är aktuell med debutdiktsamlingen vintersolens första strålar (vid trädet förlag). Det är inte så ofta man halkar förbi kristen haiku på 2000-talet och jag måste säga att din diktsamling känns både fräsch och inspirerande. Vad fick dig att börja skriva haiku från början?
– Vad roligt att höra! Jag fastnade själv för haiku genom mötet med japanska haikupoeter. Även fast jag läste poeter som levde för flera hundra år sedan så talade deras dikter rakt till mig. Varje dikt var som ett litet rum där mitt liv kunde möta någon annans, och känslor, stämningar och funderingar över livet utvidgades; humor och livsfrågor fick plats sida vid sida.
Jag har nog aldrig själv sett på mina dikter som kristen haiku utan bara haiku. Sen är jag präglad av och tycker mycket om dikter med en kristen eller religiös mystik som underton. Jag dras in av den subtila känslan av att det ständigt finns ett djup i omgivningen vi rör oss i, såväl i fjärilens färd genom skogen som hur ett vasstrå böjer sig. I haikun gör den här närheten till naturen och dess skriftningar något med en.

Vad är vid trädet förlag? Aldrig hört talas om det tidigare…
– Jag var nyfiken på hela processen av hur boken skulle komma till, från skrivandet till redigering och formgivning. Jag valde därför att skapa ett eget förlag: vid trädet förlag; det är ett förlag som genom utgivningen vill verka för ett bättre samhälle. Poesin, genom att den låter oss få nya perspektiv och komma i kontakt med oss själva och vår omgivning, ser jag som en del av det.
När man ger ut en diktsamling på ett litet förlag som du gjort kan det ju vara svårt att nå ut läsarna. Du har ju fått en slags kvalitéts stämpel på boken i förordet av Lars Vargö (Ordförande i Svenska Haikusällskapet), men hur tänker du på marknadsföring av boken?
– Det har varit roligt att radio och en hel del lyriktidskrifter visat intresse för boken, så den kommer att finnas med i lite olika sammanhang. Sen hoppas jag att flera som aldrig tidigare läst haiku eller bara gjort det lite grann ska våga att testa något nytt; det finns så mycket spännande att upptäcka med haiku.
Jag hoppas att diktsamlingen ska kunna vara en samtalspartner längs livsvandringen och den är medvetet gjord i ett litet format för att enkelt kunna tas med.
Poeter som inspirerar ditt skrivande?
– Matsuo Bashō, Kobayashi Issa, Gunnel Vallquist, Jon Fosse, Tomas Tranströmer, Mai Văn Phấn, Lars Vargö, Edith Södergran och Ylva Eggehorn. Det gemensamma med deras dikter för mig är att livet känns väldigt nära och att det i till synes små händelser kan rymmas ett stort djup.
Hur tänker du på poesin ur ett djupare perspektiv, utifrån ditt yrke som präst?
– Poesin är fantastisk i att den kan snudda vid det som går bortom orden, och samtidigt vara så närvarande. Det är mycket det jag rör mig i som präst. Jag möter människor, pratar om specifika situationer och berättelser, men det finns hela tiden något mer där. Det finns ett djup och en närvaro som bara får omsluta.
I många stunder när sorgen är stark så är det kanske bara poesin och den instrumentella musiken som bär. Det är häftigt att vi fått som ett extra språk med poesin, för de riktigt starka känslorna och stämningarna.
Gav det mersmak att ge ut vintersolens första strålar? Har du redan planerat in en framtida bok efter denna?
– Det känns stort nu när den äntligen är ute. Jag fortsätter att vara väldigt nyfiken på det poetiska språket. Nu finns det igen mer utrymme för nytt utforskande, så det ser jag fram emot. Vi får se framöver men jag har en hel del tankar som skulle kunna bli en framtida bok.
Avslutningsvis, tror du att poesin är äldre än mänskligheten?
– Ja. Poesin är mer än bara det mänskliga språket. Så fort någon leker, tar hand om någon eller upptäcker så finns poesi, och människan är inte ensam om detta. Poesin är för mig inte helt särskild från andra aktiviteter, särskilt de som har de här elementen av att vara konkreta och samtidigt leda bortom.