Hej Per. Du är aktuell med diktsamlingen Gränser som släppts både som e-bok och fysiskt på Books on demand i slutet på maj. Kan du berätta lite om boken och vad dina känslor är om diktsamlingen nu när den är ute?

– Jag kände mig rätt nöjd när jag släppte iväg den till förlaget för cirka en månad sen. Sen dess har jag försökt att inte tänka på den, vilket inte varit helt lätt. 2020 och 2022 sammanställde jag två böcker Folk och Tid, båda utan ISBN-nummer. Jag hade länge tanken att de två skulle ingå i en samling tillsammans med Gränser. Insåg dock snart att det inte skulle göra Gränser gott.

Till alla de här böckerna har titeln kommit först, och sedan har frågan varit vad jag kan skapa utifrån det. Bestämde också att titeln skulle utgöras av ett ord. Vad gäller själva innehållet i Gränser är det mycket sånt jag skrivit om tidigare. Det är framför allt stilen som skiljer sig gentemot t ex Slog på min trumma.

Du har ju skrivit poesi rätt länge med tanke på din förra bok Slog på min trumma (Dikter i urval 1995-2022) som kom ut förra året. Vad fick dig att börja skriva poesi från första början?

– Hur började det? Jag har inget minne av att jag gillade att höra/läsa ramsor när jag var barn, men det kanske jag gjorde. Det låter ju troligt att så skulle ha varit fallet, då jag mestadels skrivit på rim. På senare år har jag skrivit mer utan rim. Har försökt komma bort från det utan att ha lyckats helt, som ett sätt att försöka förnya mig, i alla fall vad gäller stil. Ser rimmande texter mer som något som tillhör mitt förflutna än min framtid. Men osvuret är bäst, jag är väl trots allt rätt så “rimskadad”.

Musik och låttexter inspirerade mig i tonåren och gör så. Framför allt Imperiet, Lundell och Eldkvarn. Jag minns att jag satt med ett konvolut från någon skiva och kollade texterna. Tänkte att jag skulle vilja få till såna här bra texter. Däremot insåg jag tidigt att någon musiker kommer jag aldrig att bli. Jag har ofta utgått från nån enklare melodislinga när jag har skrivit.

Vad gäller poeter, hade vi där hemma i Värmland en tunn pocket med dikter av Dan Andersson och Nils Ferlin, som jag tyckte mycket om. Sen dröjde det till början av nittiotalet när jag upptäckte Bruno K Öijer. Lånade Giljotin från 81 på biblioteket och fascinerades av de oftast mycket korta dikterna och poetens diktspråk. Jag har alltid gillat att framföra mina dikter för folk. Har gjort så på skolor som jag gått på, på jobb jag haft och på kulturevengemang även om det är några år sen nu.

Diktsamlingar som du gärna läser om fler gånger och poeter som inspirerat ditt skrivande?

– Bruno K Öijer, Tomas Tranströmer, Werner Aspenström, Lina Ekdahl, Thomas Tidholm, Eva Ström, Dan Andersson, Nils Ferlin mfl.

(Författarfoto: Saralise Högberg)