Det är rediga rader som Jessica Einarsson levererar i sin debutdiktsamling Existensens bärighet & förbehåll. Förlaget Ekström & Garay skriver på sin hemsida: ”Existensens bärighet & förbehåll är en undersökning av vad det innebär att vara i världen. Genom kropp, minne, språk, förälskelse och vetenskap, prövas tillvarons gränser.”

Einarsson skriver djärvt och passionerat i boken framför mig. De första intrycken efter att ha läst dikterna är att det här är skrivna av en stark kvinna som vet vad hon i livet. Inget daltande här, utan raka rör från första till sista sidan där jag som läsare får följa diktjaget genom de dagboksdoftande sidorna som känns närvarande.

Einarsson skriver på sidan 103:

”Här bakom sitter jag
Försöker nå ut
Väga ord mot ord

Begreppsvärlden
Så futtig

Hon tänker i bilder
Sägs det
Men det är i gravitation”

Det är mycket som händer i Existensens bärighet & förbehåll. Einarsson blandar längre texter med mer renodlade dikter och diktsamlingen i sig själv är rätt mastig. Lite som en rejäl middag med älgstek och rödvin till, typ.

Einarson skriver vidare:

”Utan djupsensibilitet försvåras förmågan att kunna skilja på den egna kroppen som subjekt och andra fysiska kroppar som objekt. Vad omfattar jag? Var börjar världen?”

Det kan man ju fråga sig och det dyker upp ännu fler frågor upp än så, efter att ha läst ut Existensens bärighet & förbehåll. En ganska spännande debutdiktsamling faktiskt som skakar om skallen rejält.