Hej på dig Björn. Du är aktuell med diktsamlingen Utandningens konstart (Trombone) som kretsar kring sexton små glasriken i sydöstra Småland. Hur kom du på idén till boken och vad är dina känslor kring den nu när den finns ute i bokhandeln?

– Jag har mina rötter i de trakterna och var där ofta som barn. Dessutom har jag sedan många år ett sommarhus därute och har sett hur mycket har förändrats. Det är jag vill gestalta med boken.

Jag läste och lyssnade en del på Po Tidholm och hans texter om landsbygd och avfolkning i samband med skrivandet. Sedan är jag ju lite kluven i min relation till trakten, ungefär som en infödd sommargäst, både främling och nära bekant. Nu efteråt känner jag mig nöjd med boken och hoppas och tror att jag träffat en ton både läsaren och jag själv kan känna igen oss i.

Vad skulle du säga kännetecknar din poesi. Hur skulle du beskriva den för personer som inte känner till dina dikter sen tidigare?

– Det finns berättande drag i poesin, på det sättet har den ett prosaiskt släktskap. Men språket är ändå avskalat och särskilt i de tidigare diktsamlingarna också tydligt bildspråklig. Om jag lyckas att både vara gåtfull och tillgänglig för läsaren har jag kanske nått fram.

Diktsamlingar som du fastnat för på sistone?

– Jag vill lyfta fram tre kvinnliga amerikanska poeter som under det senaste decenniet i större skala översatts till svenska, vars böcker inspirerad mig:

Carolyn Forché: Mot slutet (Ramus)

Louise Gluck: Ett byliv (Ramus)

Adrienne Rich: Atlas över en invecklad värld (Ellerströms)

Här kan ni även lyssna på när Björn läser upp två dikter från Utandningens konstart: