Torsdag, veckodagen som här i norr är uppkallad efter åskguden Tor och som på latin heter dies Jovis, vilket betyder Jupiters dag. Spännande när man börjar tänka på varifrån ord egentligen kommer.

Men nu ska jag inte sitta och diskutera veckodagar, utan skriva om mina reflektioner av Mikaela Nymans diktsamling För att ta sig ur en rivström måste man röra sig i sidled. Men först ska vi se vad förlaget Ellips skriver om boken:

”I en laddad och vindlande diktsvit dokumenterar Mikaela Nyman en turbulent period där växande globala utmaningar har djupgående lokala effekter och långt borta är närmare än någonsin. Samtidigt fortsätter människorna att rista in sina bomärken i tillvaron och tolka tidens tecken, leva sina vardagsliv, oroa sig för sina nära och kära men också för det sedda som inte kan göras osett, det som skymtar vid horisonten.”

Först och främst vill jag säga att ålänningen Nyman som numera bor på Nya Zeeland vet hur man skriver poesi. Jag behöver inte läsa många sidor i För att ta sig ur en rivström måste man röra sig i sidled för att slukas upp av den intensiva poesin gnistrar till framför mig.

Nyman skriver en bit in i början av boken:

”Se alla lerforsar/flodsprängda broar/människoströmmar
så mycket löst

One in a hundred years

Vi har rustat upp och rustat ner
vi fattar att historien inte är slut

planterar solrosor
spränger trotsigt alla sömmar”

Jag fortsätter läsa och får följa med diktjaget i För att ta sig ur en rivström måste man röra sig i sidled från frågan om Vad skulle du illustrera bokstaven Y med? och vidare till Rugbymatcher klassas nu som högriskaktivitet.

Det finns en rejäl dos intensitet i Nymans diktverk, där diktjagets subjektiva verklighet och världen runtomkring skakas om rejält och landar i en harmonisk samklang. Det är mycket som händer hela tiden och dikterna är väldigt rakt-på-sak på ett uppfriskande sätt. Till och från känns innehållet i boken lite som en nyhetsuppläsning från en minst sagt instabil värld, skrivet på ett poetiskt vis. Spännande läsning med andra ord.

Nyman skriver vidare:

”År 1530 var ett vanligt år som inleddes på en lördag
precis som 2022

ytterligare ett år då tanken på ett alldeles vanligt år
skimrar likt en hägring bland komockor och asfalt”

Summan av kardemumman: För att ta sig ur en rivström måste man röra sig i sidled är en diktsamling som sätter igång tankeverksamheten och som inspirerar.