Det har blivit dags att stifta bekantskap med en poet från forna (nåja) tider. Nämligen Birger Vikström från Bredåker, Överluleå som Black Island Books skriver följande om på sin hemsida:

”Med ironi och folkhemskritik skapade Birger Vikström (1921–1958) sin egen genre – dikter som beskrevs som en ”fräsande sågklinga” i efterkrigstidens paragrafsamhälle. Samlingen I stället för rakblad kom ut 1950. Här ges den ut på nytt.”

Nykter samhällskritisk poesi. Är de första tankarna som kommer fram efter att ha tagit del av Istället för rakblad. Rejält nykter och finslipad poesi med glimtar av satir. Vikström skriver några sidor in i Istället för rakblad:

”Själv har jag börjat med ord
och sedan länge närt en hemlig önskan
att äntligen och utan tvekan
uppträda som fridstörare och gatumånglare,
att kliva ut på trottoaren
med mina hantverksprodukter
(knappast värda en ljusreklam
på en nybyggd skyskrapa)
och saluföra dem
i stället för rakblad och kängsnören.”

Det känns ganska uppfriskande att läsa Istället för rakblad som tar mig tillbaka i tiden, där sociala medier och mobiltelefoner känns väldigt avlägsna, men där det förgångna ändå känns lika påtagligt som nuet. Det är bara nya former och mönster, men samma gamla värld som nöter på i sina vanliga cirklar.

Vikström skriver vidare och jag läser:

”Vi har också
sedan länge lärt oss
att inte förstå
och inte fråga.”

Vi människor är så komplicerade, är någonting jag återigen inser medan jag läser Istället för rakblad. Om det är någonting mänskligheten är riktigt bra på, så är det att gröta till tillvaron på alla möjliga vis, vilket Vikström är bra på att syna i sina okonstlade dikter.

Istället för rakblad är både uppfriskande och lite ångestfylld läsning, eller med andra ord en diktsamling som är svår att ducka för. Eller vad sägs om dessa rader signerade av Vikström, som får avsluta denna recension?

”Vi återgår till de tandlösa dagarnas välling
och en skumögd väntan
på den slutliga resan.”