Hur bra koll har svenskar på finlandssvensk poesi? Inte mycket om du frågar mig efter att ha intervjuat en rejäl bunt poeter från Sverige genom tiderna.

Hur ska vi kunna ändra på det?

Förutom att skriva en hel del om finlandssvensk poesi här på nickopoet.com, så skulle det t.ex. behövas lite mer konkreta åtgärder som fler författarbesök från Svenskfinland till Sverige.

Jag åkte över till Umeå igår, där jag träffade poeten och bibliotekarien Kurt Levlin (som har växt upp i Nykarleby, men som flyttade till Sverige senare i livet) på Umeå stadsbibliotek i kulturhuset Väven.

Vi tog en pratstund om allt från österbottniska poeter till vad man skulle kunna göra för att få fram mer finlandssvensk poesi till Sverige.

Hej på dig Kurt. Kan du berätta lite om din uppväxt i Nykarleby att börja med?

– Jag gick i grundskola och gymnasiet i Nykarleby och efter ca tio år i Helsingfors flyttade jag och min fru 1996 till Sverige.

Känner du dig helsvensk nuförtiden då eller en gång österbottning, alltid österbottning?

– Jag känner mig som en österbottning.

Du har ju fortfarande stark finlandssvensk dialekt, vad tycker du om poeter som skriver sin poesi på dialekt?

– Jag kan tycka att det är uppfriskande med dikter på dialekt även om man inte stöter på dem så ofta. Däremot hör man ganska ofta musik på österbottniska dialekter, så kanske sprider detta sig så småningom även till poesin? Men visst har Lars Huldén gett ut en diktsamling som både är på högsvenska och dialekt?

Jag vill minnas att den hade titeln Heim / Hem och att den kom ut någon gång på -70 talet? Jag har faktiskt själv provat att skriva på dialekt i min nya diktsamling Ro, bror. …… så har jag med några dikter på Nyykaabi-dialekt.

Vill du läsa upp en sån dikt här och nu för oss läsare?

– Ja, det kan jag göra. Här är dikten Råd från en storebror till en lillebror:

Det var ju tjusigt med lite poesi på dialekt!

– Vad tycker du själv om det här med dikter på dialekt?

Jag älskar ju allt från Vasadialekt till Nykarlebydialekt. Mer charmiga dialekter får man leta efter. Om vi går vidare med finlandssvensk poesi. Du hade med några diktsamlingar från finlandssvenska poeter som betyder mycket för dig och som du ville läsa några dikter från.

– Ja, jag har tagit med mig två stycken böcker. Gösta Ågrens Jär och Flyghöjd – En självbiografi av Gurli Lindén och på tal om dialekt så är ju titeln på Ågrens diktsamling dialekt.

Och kanske du kan berätta för läsarna som inte har så bra koll på dialekt från Nykarleby vad Jär betyder?

– Det betyder här. Samlingen är första delen i en trilogi, även de andra delarna har titlar på dialekt, nämligen Städren och Hid.

Vad är det som gör att du gillar de här två diktsamlingarna så mycket?

– De var, tillsammans med Eva-Stina Byggmästar stora inspirationskällor för mig när jag en gång i tiden upptäckte poesin och nog inte bara för mig, de har nog haft stor betydelse för litteraturen i Österbotten och Svenskfinland.

Om vi börjar med Gösta Ågren. Vad är det du uppskattar så mycket i hans poesi?

– Jär var faktiskt den första diktsamling jag köpte. Han fick ju Finlandiapriset för den här diktsamlingen 1989.

Till motsats mot Gurli så träffade jag aldrig Gösta Ågren fast vi bodde i samma stad. Men som de flesta Nykarlebybor så hade man ju koll på var han bodde, man passerade ju nämligen hans hus i den lilla byn Lippjärv varje gång som man skulle ta sig till den närmaste järnvägsstationen i Bennäs.

Har du någon eller några dikter från Ågren som du skulle vilja dela med dig här?

– Ja, jag har tre stycken dikter från Jär som jag skulle vilja läsa upp. Jag tänkte börja med en dikt som heter Början. Den andra dikten heter Till en plågad 14-åring och den sista dikten har titeln Att vara ung:

Här var ju Ågren i toppform måste man ju säga. Riktigt bra dikter!

– Det som slog mig när jag bläddrade genom mina österbottniska diktsamlingar är att det ofta finns ett allvar i den här poesin, som jag upplever att inte finns lika starkt i den svenska. Håller du med?

Svensk poesi kan nog vara vemodig också, men nog finns det även en hel del melankoli och tyngd i den finlandssvenska poesin genom åren.

– Det kanske också är jag som dras till den här typen av dikt. Men du som har stenkoll på poesi, kanske du skulle kunna tipsa mig om några mer lekfulla finlandssvenska poeter?

Tomas Mikael Bäck skriver en hel del vardagsrealism i minimalistisk form. Det ser enkelt ut, men är inte så enkelt att skriva så för att få helheten att hålla ihop. Rätt stillsam och småtrevlig poesi med knorr på.

Sen har jag upptäckt Jan-Christer Wahlbecks poesi rätt nyligen. Wahlbeck har gett ut en trilogi på senare tid (Mänsklighetens framtid, Den gåtfulle mannen från ingenstans och Om allting, ingenting och någonting – alla tre på Basam books) som jag håller på att läsa tillfället. Det är intressant filosofisk poesi som känns lite annorlunda än resten av det finlandssvensk lyrikutbudet för tillfället.

Om vi går vidare till Gurli Lindén. Berätta lite om din relation till hennes poesi.

– Jag har tagit med mig Lindéns bok som heter Flyghöjd – En självbiografi (2020, Marginal). Om Ågrens Jär var den första diktsamling som jag köpte så var Lindén den första poeten jag träffade IRL för första gången i mitten på sjuttiotalet. Jag gick i högstadiet och Gurli besökte oss på vår modermålstimme.

Då träffade jag henne som sagt för första gången och sedan tog det ca trettio år innan jag träffade henne nästa gång. Det var faktiskt i en by utanför som heter Vormsele. Då jobbade jag på bokbussen och hade fått en beställning på några böcker till ett rött hus i Vormsele och när jag ringde på dörren, så var det Gurli som öppnade. Efter det har vi haft ganska mycket kontakt.

Där ser man! Då får du läsa några dikter från Flyghöjd – en självbiografi av Gurli Lindén om du vill?

– Ja, det går bra.

Så ska det låta! Du arbetar ju som bibliotekarie. Vilket bibliotek arbetar du på här i stan?

– Nu jobbar jag på biblioteket i Grubbe och en halv dag i veckan på Tegs bibliotek.

Hur ser det generellt ut med finlandssvensk poesi i era bokhyllor på biblioteken i Umeå? Efter att jag tittade lite här idag så fanns det ju rätt mycket.

– Det finns en del. Allt från Nicko Smith (så ska det låta!/N) till Gösta Ågren. Av någon anledning verkar Jär saknas, dock finns de andra delarna i trilogin, precis som andra samlingar av honom.

Generellt skulle jag säga att biblioteken här i Umeå har ett fint bestånd finlandssvensk poesi.

Vad tycker du att man spontant skulle kunna göra för att få fram mer finlandssvensk poesi till läsarna här? Skulle man kunna ha utställningar om finlandssvensk poesi och fler författarbesök från poeter från Finland till bibliotek i Umeå?

– Det är ju bra förslag och du gör ju ett bra jobb för att få fram både finlandssvensk och svensk poesi.

Tack för din feedback! Men hur ska vi konkreta få fram ännu mer nyfikenheten för finlandssvensk poesi på biblioteken här i Umeå?

– Här på Stadsbiblioteket samt på Grubbe och Teg har de t ex gjort i ordning små skyltar med presentationer på poeter som finns i hyllorna. Om du tittar här på Stadsbiblioteket till exempel, så finns det presentationer av Tua Forsström och Eva-Stina Byggmästar bland deras böcker.

Sedan har det ju även funnits litterära utbyten som LitteraTur och Retur, som bjudit österbottniska författare till Västerbotten och vice versa. Men mer kan vi ju förstås göra. Ett bord där vi skyltar med finlandssvenska poeter kan vi alltid fixa!

Ja, det tycker jag. Nån form av samarbete vore bra i framtiden när det gäller mer finlandssvensk poesi till Sverige. Vi får hålla kontakten och spinna vidare på detta! Om vi avslutar denna intervju med att du läser upp några fler dikter från din senaste diktsamling, hur låter det?

– Det låter bra.

Bra, då tackar jag för den här pratstunden med dig Kurt och ser fram emot samarbete i framtiden när det gäller att få fram mer finlandssvensk poesi till bibliotek i Umeå.

Varsågod och dela med dig av några fler dikter från din diktsamling Ro,bror. Scenen är din!