Satt och lyssnade på låten The Greymen av Lake of Tears i morse och insåg åter igen hur viktig lyrikens roll är i musikens landskap. Kass lyrik tillsammans med bra musik är aldrig ett lyckat koncept och allt för många exempel av detta finns i dagens musikutbud.

När det kommer till artister och band som inspirerat mig som poet förutom mästarna Iron Maiden (som jag skrivit om i min diktsamling Järnjungfrupoesi) är svenska Lake of Tears (Tänk er en mix av Paradise Lost och Metallica insvept i en mantel av nordisk melankoli) ett band jag ofta återkommer till.

Det finns ett magiskt sagoberättande i en hel del av bandets låttexter som sätter fantasin i brand och tillsammans med variationen i deras musik blir helheten en delikat festmåltid för öronen.

Jag minns det nästan som igår när Lake of Tears släppte den briljanta skivan Forever Autumn för runt 24 år sedan. Äntligen en musik som var på samma våglängd som mig själv i mitt höstmående. En årstid av både inspiration och kyla där melankolin firar sin högtid både i musiken och lyriken.

Hösten har aldrig varit kallare och vackrare än när man promenerar oktoberkvällar med Lake of tears i hörlurna. Ett band som har någonting för varje humör som infinner sig; So Fell Autumn Rain när den första kalla höstluften sveper in över land, Nathalie and the fireflies när de rödgula löven virvlar över oktobergatorna, The Homecoming när man står nere vid stranden och ser hur skymningen slukar det sista av dagen, Devil´s diner när midnatt klär himlen och Forever Autumn när man är redo för John Blunds stjärnglitter.

Under alla mina år musikjournalist har jag sällan hört en sådan variation av låtskatter som från Lake of Tears existens genom tre decennier. Allt från doom metal till experimentell gothdoftande rock och vidare till mer klassisk metal.

När man lyssnar på Lake of Tears bjuds man ständigt på överraskningar från skiva till skiva och bonuslåten In Gloom på den senaste blytunga skivan Ominous (Där grundaren av bandet – Daniel Brennare kvarstår som enda medlemmen i bandet) är ett inspirerande exempel på hur melankoli kan blomstra genom både lyrik och musik i perfekt harmoni och balans.

Bifogar en playlist på favoritlåtar med Lake of Tears. Lyssna och mys under höstmånen…