Liv Gingnell har varit poesiredaktör på Vendels förlag sedan starten 2017 och är initiativtagare till debutantantologin Ny poesi som släpptes igår, lördagen den 26:e augusti.
Hej på dig Liv. Hur gick boksläppet av Ny Poesi igår?
– Boksläppet blev lyckat, vi är väldigt nöjda (och väldigt trötta 😉 ). Det var fint att få ett ansikte på författarna, som vi inte träffat tidigare. Alla hade förstås inte möjlighet att komma, men vi hoppas få träffa de andra också så småningom. Förutom diktläsning fick vi också höra smakprov på nykomponerad musik som vi så småningom kommer att använda som bakgrund till inläsningar vi planerar att göra till delar av boken och sprida digitalt, så det var spännande. Rätt god uppslutning av publik också.
Kan du berätta lite om framkomsten av antologin som presenterar trettioen nya författarskap?
– Vi sa länge att vi aldrig tänkte ge ut någon antologi, att det skulle vara på tok för mycket jobb. Å andra sidan är det något av en tradition för oss att bryta mot våra egna principer (utom förstås den viktigaste: att vi bara ger ut texter som vi verkligen gillar).
Vi var rörande överens om att inte ge ut några översättningar, tills en tonsäker översättning av Abdelatif Laabis Osäkerhetsprincipen dök upp i manushögen och vi sa: hm, varför inte ändå? Vi var helt säkra på att vi aldrig skulle anta några manus kortare än 40 sidor, tills Jonas Gren skickade in sin sonettkrans Tävlingsdräkten och vi plötsligt var lika säkra på att vi ville anta ett manus på 15 sidor. Och sen var det det här med att vi aldrig skulle ge ut någon antologi.
Ända sedan Brombergs slutade med (eller i vart fall pausade, vem vet, den kanske kommer tillbaka) sin poesidebutantantologi Blå blixt har jag undrat vilket av alla förlag som ska föra den traditionen vidare. För någon måste ju göra det, tänkte jag. Det känns så väldigt rimligt att en sådan sak finns. Jag uppskattade den verkligen som läsare, det här att få smakprov på nya författarskap serverat i en och samma bok och sedan känna igen dem när de några år senare debuterade i egen volym, vilket många av dem gjorde.
Så jag hade tänkt en hel del på fenomenet debutantantologi, däremot hade jag inte tänkt mig att det var just vi som skulle göra det, förrän jag en dag, till min egen stora förvåning, upptäckte att jag satt och pitchade idén på ett redaktionsmöte, och vips så var projektet igång.
Det har varit en väldigt rolig och givande process. Framför allt har det varit väldigt kul att jobba tillsammans i en redaktionsgrupp, jämfört med de flesta av våra böcker där huvuddelen av det redaktionella arbetet sker mellan en huvudredaktör och författaren. Nu var vi sex personer i redaktionen som jobbade tillsammans. Vi inledde dessutom urvalsprocessen med en intensiv arbetshelg irl, där vi satt tillsammans och gick igenom bidrag och diskuterade vår vision för projektet. I vanliga fall jobbar vi nästan bara på distans, eftersom vi bor i olika städer, framför allt Malmö och Uppsala.
Vi fick in ungefär 500 bidrag till antologin, så det var viktigt för oss att få en kickstart, det hade väldigt lätt kunnat bli en surdeg att göra den första sållningen. Sen fortsatte vi arbetet på distans, men även då hade vi ett nära samarbete i redaktionen. De dikter som vi skickade vidare från den första genomläsningen läste hela redaktionen och så diskuterade vi de texterna på en rad möten tills det slutgiltiga urvalet utkristalliserade sig.
Där tänkte jag lite naivt att det stora jobbet var klart, men sen visade det sig, förstås, att det även är mer jobb att koordinera och ha redaktionell kontakt med ett trettiotal författare samtidigt än med en i taget. Och att bidragen behövde placeras i en rimlig ordning för att boken skulle bli en fungerande helhet, och lite annat smått och gott. Så här i efterhand får jag ge oss själva rätt både nu och då. Det stämmer att det var oproportionerligt mycket jobb att ta fram den här antologin. Men det var också rätt att göra det ändå. Jag är jätteglad att det blev av.
Hur många poeter har ni med från Svenskfinland i Ny Poesi? Kan du se någon konkret skillnad i sättet att skriva poesi på, från de bägge länderna?
– Vi har bara en poet från Svenskfinland med, Emma Kanckos. Det var inget principiellt beslut. När vi gjorde urvalet tänkte vi inte alls på geografisk spridning utan enbart på själva texterna. Därför blev vi extra glada när vi upptäckte att Emma är från Svenskfinland, för det känns som ett mer rättvisande tvärsnitt av svenskspråkig poesi på det viset. Emma Kanckos har en helt egen röst, men det känns vanskligt att uttala sig om allmänna skillnader baserat på ett enda författarskap, så det låter jag bli.
Hur många exemplar tryckte ni upp av boken?
– Vi har tryckt en förstaupplaga på 1500 exemplar.
Vilken skulle du säga är den största styrkan med Ny Poesi?
– Den stora bredden. Det finns så många olika röster i den här boken, så många olika sätt att förhålla sig till poesi. Vi valde att ta med kortare bidrag från ett trettiotal författare snarare än att presentera längre texter av ett fåtal, eftersom vi ville åt variationen. Den är också en effekt av att vi har varit en större redaktionsgrupp som arbetat med antologin.
Vi har alla delvis olika smak och olika personliga preferenser, och det har bidragit till en större bredd i den slutgiltiga boken. Sen tycker jag att den blev snygg också! Vilket förstås inte är lika viktigt som innehållet, men inte heller oviktigt. Jag har alltid tyckt extra mycket om fysiska böcker som ligger bra i handen, är bläddervänliga och fina.
Vad gillar du själva att läsa för poesi? Några favoritpoeter?
– Det här var den svåraste frågan av alla faktiskt! Jag läser tämligen brett, både vad gäller poesi och annat, så jag får lite grann känslan av att vad jag än säger så blir det inte rättvisande. Men det är klart att jag har preferenser. Rytm är väldigt viktigt för mig, så jag dras till författare som har en stark rytmkänsla, till exempel Inger Christensen.
Jag uppskattar enkelhet, poesi som inte är tillkrånglad alls, som exempelvis Malin Backströms Berättelser som inte får vidröras. Sen kan jag verkligen uppskatta poesi som utforskar form också (annars skulle jag knappast gilla Christensen), men det får inte bli form för formens egen skull, utan form som gestaltar och förstärker innehållet.
Hellre komplext innehåll enkelt formulerat än banalt innehåll komplext formulerat. Och så har jag en förkärlek för poesi som berättar en sammanhängande historia, som Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga. Det är ofta de här komponenterna, rytm, en direkthet och samklang mellan formen och innehållet, som jag uppskattar även i mer nyskriven poesi, inte minst de titlar jag haft förmånen att vara redaktör för på Vendels förlag.
Mer info om Vendels förlag och deras utgivning kan ni hitta här:
Nickopoet - Mer poesi till folket! 