Haiku verkar vara rätt populärt på 2020-talet från Sverige. Har tappat räkningen hur många diktsamlingar i haikuformat som jag läst på sistone, men en rejäl bunt har det nog blivit.

Konstnären och poeten Teresa Wennberg från Stockholm (som var med och grundade Svenska Haikusällskapet 1999) är nu aktuell med diktsamlingen Trollsländans dans som Fri Press skriver bland annat följande om:

”Teresa Wennberg bemästrar det uråldriga, japanska versmåttet och skriver sin egen haiku, inspirerad av naturen och ögonblicket. Trollsländans dans innehåller ett urval av hennes haiku presenterade på svenska och engelska. Boken är liksom en uppföljare till den tidigare på Fri Press utgivna Reflections of a Gardener / En trädgårdsmästares tankar. Vad som kännetecknar Wennbergs haiku är det vardagliga, hon beskriver sin omgivning och årstidernas växlande med en enastående närvaro.”

Jodå, nog vet Wennberg hur man skriver haikudikter. Med en blomstrande närvaro och en ypperlig precision i sitt diktsnickeri blir naturen livslevande genom hennes poesi. Jag läser en bit in i Trollsländans dans där Wennberg skriver:

”morgonsolens ljus
förintar obarmhärtigt
min inre vampyr”

och några sidor längre fram:

”strilande vårregn
nymånen söndertrasad
i min tvättbalja”

Det finns en stor kärlek till naturen som genomsyrar Wennbergs haiku och själva hantverket är tiptop. Jag har ingenting att klaga på i boken, utan njuter bara fullt ut av att få ta del av den livs levande skog och mark som känns så ren och oförstörd i Wennbergs poesi.

Dikterna finns som sagt var på både svenska och engelska och jag måste säga att engelska språket har det där lilla extra som jag kan sakna i svensk poesi ibland. Det är nästan som om det språket är gjort för att skriva lyrik på.

Jag läser vidare i Trollsländans dans och möter bland annat en flitig myra på vägen och vandrar vidare mot dansande blå fjärilar. Hela upplevelsen av diktsamlingen är att jag inser hur vacker natur vi har, när vi ser den som den verkligen är. Det tragiska är ju att det snart inte kommer finnas så mycket kvar av träd, skog och hav i den takt som mänskligheten förstör naturen på alla möjliga sätt och vis.

I framtiden kommer Trollsländans dans garanterat bli ett poetiskt minnesmärke över den underbara natur som mänskligheten tog förgivet.

Är tacksam över att ha få ta del av denna inspirerande och levande diktsamling och avslutar mina reflektioner om boken i fråga, med en av mina favoritdikter från den:

”efter nattens regn
fångsten i spindelnätet
glittrande stjärnor”