Sara Nyman som är bosatt i Pargas debuterar med Viltvård och det krävs inte så många sidors läsning i diktsamlingen innan jag kliver in i en värld som känns lika uppkäftig som berusad och jag funderar på hur detta ska sluta.

Nyman skriver inledningsvis i dikten Semstertider II:

”var finns närmaste toalett
skylten lovar WC
en förkortning för vattenklosett

en sista möjlighet
att pissa och skita i vatten
innan öppet hav

jag förklarar att skylten är missvisande
men i stora drag
korrekt”

Zeitgeist deluxepoesi för en publik som kanske vill ha lite mer action i sin läsning, än för läsare som föredrar mer stillsamma vandringar på lyrikens stigar som leder till avlägsna stjärnsystem eller okomplicerade solnedgångar…

Nyman sträcker och strechar sin poetiska värld genom att överraska lite här och där med meningar som en annan knappast skulle komma på och även om jag har lite svårt att leva mig in i en del av diktsamlingens utbud av diverse utsvävningar, så blir jag ändå lite imponerad av hur poeten i fråga har fått ihop den helhet hon lyckats med i boken.

Nyman skriver vidare med glimten i ögat om kärleksfetman, Bon Jovi-låtar, älgar, mer om alkohol och om utsökningsverkets auktion. En del av dikterna i Viltvård skulle enkelt ha kunnat fallit platt om det där ”lilla” extra (som inte är så litet) inte fanns där, som är Nymans mångfasetterade sätt att uttrycka sig på genom sin lyrik.

Känns även som dikterna i Viltvård är skrivna för att läsas upp högt ang det flow som finns i upplägget. Skulle nog vara intressant att lyssna på Nyman in action på en poesiscen nångång i framtiden om tillfälle kommer.