Varmt välkomna ska ni vara till det femte avsnittet av min serie om finlandssvensk poesi 1980-2000, där jag väljer ut en bunt diktsamlingar från varje år under denna tidsperiod.
Målet med serien är även att ha med en intervju med en poet som var aktuell med en diktsamling från det år jag skriver om. Hittils har jag lyckats med detta, ända fram till det här avsnittet då jag inte lyckades få tag på den enda av alla poeterna som fortfarande är vid liv av de fem som jag skrivit om.
Först ut är Huset i Rymden (Författarnas andelslag) av Carita Nyström (Född 1940 i Vasa. Död 2019 i Korsnäs). Nyström debuterade med Denna värld är vår! Handbok i systerskap (1975) Som hon skrev tillsammans med Birgitta Boucht och Huset i rymden är hennes femte bok.
Åhå, detta är minst sagt en intensiv och massiv diktsamling som Nyström har kokat ihop. Dikter som är lika långa som hela boksidor tornar upp framför mig och i den inledande dikten Storkyrkan skriver Nyström och sin födelse som väntar.
Att läsa Huset i rymden känns lite som att sitta i en äkta finsk vedeldad bastu och svettas rejält och Nyström skriver vidare:
”I den mörka natten slåss jag med demoner, sliter med att lära mig den kosmiska dansens grundregler, hur böja knäna tårna, hur lyfta händerna, vrida fingrarna, var snudda vid, beröra, stöta mot.”
Jag fortsätter att läsa och får följa med diktjaget som låter lejonet komma fram inuti henne och som hittar nån mening i denna zombietillvaro. Det tycks hela tiden hända någonting dramatiskt i Huset i rymden och det känns fortfarande som om jag sitter i en osynlig bastu och svettas, medan jag fortsätter att läsa Nyströms minst sagt laddade diktsamling.
Tyvärr kännst det som det blivit lite för mkt grädde på moset på Huset i rymden för min del. Boken känns aningen manisk (vilket nödvändigtvis behöver vara nåt negativt) och i detta fall blir jag mer trött än inspirerad av att läsa den. Långt från det sämsta jag läst, men också långt från det bästa jag läst.
Bok nr.2 för denna gång är Idag tittade jag på dej genom ett förstoringsglas (Revolt-Förlaget) av Maurtiz Nylund (Född 1925 – Död 2012).
Nylund debuterade redan 1953 med diktsamlingen Om mörker är allt (Söderströms) och Idag tittade jag på dej genom ett förstoringsglas är hans sjätte bok efter debuten.
Mina första intryck efter att ha läst boken: Övertydlig, vardaglig och med tillfälliga inspirerande rader som t.ex:
”Glödheta rusade vi ut ur bastun och kastade oss
med flaxande armar i snön.
På natten förde ett snöfall våra änglar
med sej.”
Sen att man stavar sig som sej stör mig en aning, men så skrev man tydligen förr i tiden. Samma sak ang dig som dej…
Det finns mer jag stör mig på i Idag tittade jag på dej genom ett förstoringsglas. Det blir bara lite för mkt av allt precis som i Nyströms poesi, fast på ett annat sätt. Nylund skriver mycket om kärleken mellan han och hans käraste och det är inte precis nån nyskapande poesi. Det finns några rätt ok dikter och detaljer här och där i Nylunds sätt att skriva som räddar diktsamlingen från ett lågt betyg.
Jag skyndar vidare till nästa bok som heter Mellan jul och ragnarök (Schilds) signerad av Lars Huldén (Född 1926 i Jakobstad – Död 2016 i Helsingfors).
Det svart/rosa bokomslaget ger lite mersmak och jag undrar om det här är den mest kvalitativa av de fem diktsamlingar som jag har läst från 1984. (Det ska du som läser detta få reda på alldeles snart.)
Huldén skriver på sidan nio:
”Julen är de ensammas fest.
Aldrig upplever man sin ensamhet
så starkt som under den helgen.
Vilken frid, vilken lycka, vilken ro.”
och några rader senare:
”Barnens hysteri slipper man se,
liksom föräldrarnas.
Nu är det jul. Nu
får jag vara den jag är.”
Så kan man ju se på julen också. Lite spännande rader eller hur? Man blir som lite nyfiken på vem denna person är bakom diktjaget i Mellan jul och ragnarök.
Huldén skriver väldigt prosapoetiskt med glimten i ögat och det är snäll lyrik i boken framför mig. Men inte för snäll, utan sådär lagom som säkert passar de flesta av läsarna som inte vill ha några extraordinära utflykter i poesins landskap. En helt ok diktsamling som varken får mig att gråta eller skratta, men smålog gjorde jag nog till och från under läsningen.
Den näst sista diktsamlingen för denna gång är Oändlighetens eftermiddag (Församlingsförbundets Förlags AB) av Gunnar Nylund (1916-2002). Tänka sig, två stycken olika Nylund som gav ut finlandssvensk poesi 1984, spännande….
På baksidan om bokomslaget kan jag läsa:
”Gunnar Nylund umgås med livets Herre. I oändlighetens eftermiddag söker författaren en dialog med läsaren och de stora livsfrågorna. Gick mästaren verkligen på vattnet? Är det viktigt för mig att han gick på vattnet? Vet du, att den som lär sig lyssna till Gud också lär sig lyssna till människor?”.
Jag ska vara ärlig. Kristen poesi kanske är den genre som överraskar minst av de olika sorters poesi jag läst. Ofta är den så tillrättalagd och utan nån som helst nerv att jag somnar innan jag ens börjat läsa den. Tacka vet jag Jobs bok i Biblen. Där pratar vi poesi med ett stort P. Har nog inte läst nåt bättre inom den genren än just den boken i gamla testamentet.
Hur är det då med Gunnar Nylunds poesi? Går den hand i hand med det mesta inom genren som saknar överraskningar i både språkdräkt och innehåll?
Jag måste medge att jag blev positivt överraskad av Oändlighetens eftermiddag. Det finns både ett schvung och kraft i Nylunds sätt att skriva och det är ett rent nöje att plöja genom bokens sjuttio sidor. Några sidor in i diktsamlingen skriver Nylund inledningsvis i dikten:
”Och om”
”du undrar
så är den här
världens ände
i ditt kök
i ditt vardagsrum
i din blick
i ditt skratt
i din gråt
i din längtan
här på den slitna stolsitsen
här just här
samlas trådarna
från tidens jätteballong
rusande i himlarummet
mot stjärnskott och kometer”
Jag läser vidare och Nylund skriver passionerat om sekundärlagrens kaotiska livsvidunder och vidare om solen/som drog oss förbi/genom alla sina tusen årstider. Det finns även en del mångdimensionella svar till frågorna på bokomslagets baksida och Nylund går emot strömmen i sin genre. Oändlighetens eftermiddag är minst sagt inspirerande läsning.
Avslutningsvis har jag läst Nattens trädgårdar (Hantverk) av Birgit Kvarnström (Född 1953).
Kvarnström skriver ett par sidor in i boken:
”jag är en fågelkvinna
med ett stort kranium
i det ryms många tankar
från rymderna
och jag känner i axlarna
en styrka som betyder
att det går ut vingar från mig”
Dramatiska rader minsann, som det även finns gott om i resten av diktsamlingens 70+ sidor. Kvarnström lyckas skapa en smakfull balans när det gäller helhetsupplägget i Nattens trädgårdar, där kraften i att fånga nuet och leva livet fullt ut spelar en central roll.
Det finns nån slags tämjd vilhet i Kvarnströms språkdräkt som jag uppskattar mycket och jag läser vidare och blir inspirerad av rader där Kvarnström skriver en bit in i dikten på sidan 17 i Nattens trädgårdar:
”livet är spegelbitar, allvarligt belysta
av de ögonblick vi förmår oss,
det pågår ett ständigt byggnadsarbete,
det gäller att våga älska”
Måste medge att det här känns som poesi som skulle fungera lika bra idag som för ca fyrtio år sen. Kvarnström är definitivt ett poet som jag vill läsa mer av i framtiden.
Nattens trädgårdar ger rejält med mersmak!
En sammanställning av finlandssvenska diktsamlingar som gavs ut 1984 enligt bibliotekstjänst i Vasa:
Boström, Elsa – LOGGBOK FÖR JUNE DU TROR DU KUVAR MIG LIV? : FINLÄNDSKA KVINNORS LYRIK GENOM TIDERNA : EN ANTOLOGI
Andersson, Claes – UNDER
Wahlbeck, Jan-Christer – Katastrof efter katastrof
Lund, Ing-Marie – Efteråt
Nylund, Gunnar – Oändlighetens eftermiddag
Carpelan, Bo – MARGINALIA TILL GREKISK OCH ROMERSK DIKTNING
Krokfors, Hjalmar – Obelyst kust ; valda av Viola Renvall
Huldén, Lars – Mellan jul och ragnarök Wikman, Anita – Sången om Taimi och Sonja : diktberättelse
Nygren, Gun – Trädmammans famn Finnholm, Nils-Erik – Pulsslag
Nyström, Carita – Huset i rymden
Ahlö, Börje – Dikter i urval Broo, Mikael – Vi saknas i orden
Bergqvist, Lydia – Syrliga karameller
Nylund, Mauritz – EN DAG TITTADE JAG PÅ DEJ GENOM ETT FÖRSTORINGSGLAS
Kvarnström, Birgit – Nattens trädgårdar Granholm, Gerda – Liten resedagbok
Björk, Elvi – Variationer
Bäck-Abbor, Ester Dikter 1914-1980
Bäck, Tomas Mikael – Regnljus och snö
Länkar till de fyra tidigare avsnitten av serien:
Nickopoet - Mer poesi till folket! 