Birk Andersson är född 1987, bor i Malmö, har examen i kriminologi samt klimatstrategi och arbetar på ett studieförbund som verksamhetsutvecklare inom hållbarhet.
Birk är engagerad i miljö- och klimatrörelsen och sitter i styrelserna för Naturskyddsföreningen Malmö och Save the Orangutan Sverige. Fritiden ägnar Birk åt att skriva (är aktuell med diktsamlingen Sju sorters haiku på Fri Press), läsa, odla grönsaker och svamp, titta på dokumentärer och träna.
Hej på dig Birk. Hur kom det sig att poesin blev en del av dig?
– Jag uttrycker mig bättre i ord än i tal och har alltid gillat att skriva. Jag har testat att skriva i flera olika genrer; låttexter, krönikor till tidningar, ett dåligt roman-försök och längre dikter. Men en dag läste jag en haiku-bok och kände direkt att jag hade hittat rätt genre. Jag fick storhetsvansinne och fyra månader senare var min första bok klar.
Vad är poesi för dig?
– Poesi innebär att jag aldrig har tråkigt. Om jag sitter på bussen, tåget eller bara väntar på någon så kan jag bara ta upp mitt anteckningsblock eller en bok istället för mobilen.
Poesi är ett sätt för mig att beskriva verkligheten och mina känslor och dela med mig av dem till läsare och publik på uppläsningar. Det känns meningsfullt att både skriva för mig själv samt att inspirera och uppmana andra till att själva börja skriva och att ta till sig de budskap som jag har i mina haiku.
Vad har just haikun som du fastnat för?
– Trots få ord går det att få med väldigt mycket ändå, speciellt eftersom jag använder mig mycket av olika ordlekar, talesätt och dubbeltydiga ord. På så sätt kan en och samma haiku vara både rolig och mörk.
Jag har fastnat för den mer fria formen av haiku som inte är så traditionell med olika regler. Den formen funkar bäst för mig och när jag är ute och läser på poesi-event, bokmässor och även standup så verkar det funka på publik också.
Du är ju rätt företagsam och har gett ut en handfull diktsamlingar, sedan debuten ”Anarko haiku” som kom ut 2017 fram till senaste ”Sju sorters haiku” som kom ut i år. Vad skulle du säga är den röda tråden (om det finns nån sån) genom dina böcker?
– Den röda tråden är nog att jag försöker vara fyndig med språket och både skriva humoristiskt och samhällskritiskt. Jag skriver mycket om både om politik och olika samhällsproblem såsom miljöförstöring, dålig/farlig arbetsmiljö och drogproblem samt om roliga ämnen såsom nudister.
Men böckerna har också lite olika tema; Mörk Grön Haiku har ett tydligt tema på natur, djur och klimat medan Anarcho Haiku är på engelska och har ett konst-tema.

Poeter som inspirerar ditt skrivande?
– Jag läser mycket haiku men mycket som skrivs är mer traditionell haiku och när det liknar den typen som jag skriver så kan jag ibland nästan bli irriterad när jag läser en bra formulering och inser att jag inte själv kan använda mig av den.
Så jag blir nog faktiskt mest inspirerad av helt andra genrer; musik, film och komedi. Filosofen Simone Weil inspirerar mig att skriva om olika samhällsproblem. Rapparen Erik Lundin inspirerar mig att leka med orden och att skriva både mer personligt och om olika människoöden.
Hur bra koll har du finlandssvensk poesi?
– Inte jättebra men senaste året har jag åtminstone varit med i de finska tidskrifterna Astra och Horisont och då läst andras dikter i. I somras träffade jag även en finlandssvenske haiku-poeten Robin Valtiala som jag tyckte skrev bra haiku.
Musik kan ju vara olika mycket poetisk, men senaste tiden har jag lyssnat på en låt från finska STIG som heter Roy Orbison och när jag var ung så lyssnade jag på finska rap-duon Fintelligens. Jag är halvpolsk och mina närmsta vänner under uppväxten var från Balkan så jag har aldrig känt mig jätte svensk så jag tyckte det var roligt att lyssna på Fintelligens rappa om att vinna över Sverige i hockey i låten Kaikki Peliin. Och såklart följer jag Nicko Smith-bloggen.
Så ska det låta! Framtidsplaner för skrivandet?
– Jag kommer vara med två antologier i år där jag har skrivit lägre självbiografiska texter. Jag kommer även ut med en till egen bok till hösten; ”natt” på Widegrens förlag.
Det är en diktsvit som handlar om olika nattarbeten som jag har haft; tidningsutdelare, värdeuppräknare, behandlingsassistent och truckförare/lagerarbetare. Och vem vet om jag får storhetsvansinne om några år och kommer ut med en ”best-of” haiku-bok.
(Författarfoto: Anders Johansson)