Bakom rena gator och tysta tåg
finns kylskåp som sjunger tomma sånger.
Vintern lyser vit och dyr,
fattigdomen faller som snö.

I världens lyckligaste land
finns händer som räknar avsaknaden av mynt i fickan,
blickar som viker undan i butiken,
räkningar som skjuts upp till nästa månad.

Fattigdomen skriker inte alltid här,
den viskar.
Den bor i skammen i brödköerna,
i tystnaden,
i viljan att klara sig själv.

Den sitter sent vid köksbordet ,
med kalkylblad och släckta lampor,
i hoppet att ingen ska se
hur nära kanten man lever.

Och ändå mellan köerna och oron
finns grannar som nickar,
en termos som delas i kylan,
ett “jag förstår” utan frågor.

Radion pratar om vädret.
Ingenting sägs.
Klockan går,
utan att fråga.