Det har varit intressant att läsa kommentarer om vem Edith Södergran är för er (i samband med inlägget för några dagar sedan som ni gärna får kommentera mera.)

Dagens fråga: Vem är Edith Södergran för dig?

Det visade sig att en del av er upphöjer författaren till skyarna och nästan har en religiös inställning till hennes skrivande och liv, medan hon för andra bara är en av alla finlandssvenska modernister från förr.

För att gräva djupare i ämnet har jag därefter fått tag på Marit Lindqvist som är ordförande i Edith Södergran-sällskapet i Finland och fick möjligheten att fråga lite mer om denna mytomspunna person som Edith Södergran är för många och hur det litterära arvet lever vidare efter henne.

Hej Marit. Kan du berätta lite om Edith Södergran-sällskapet där du är ordförare?

– Edith Södergran-sällskapet grundades den 17 juni 1984 i Närpes ”för att ge modernismens portalgestalt ett hem på jorden”, som initiativtagaren Trygve Erikson uttryckte det. Syftet med sällskapet var och är fortsättningsvis att på olika sätt främja intresset för Edith Södergran, att öka kännedomen om hennes diktning och att uppmärksamma forskning samt litterär och annan konstnärlig produktion med anknytning till Edith Södergrans författarskap eller liv.

I mån av möjlighet ordnar sällskapet träffar, föreläsningar och evenemang där vi lyfter fram olika aspekter av Södergrans liv och verk.

Hur ofta har ni möten i sällskapet och hur många medlemmar har ni och kan vem som helst bli medlem?

– Styrelsen för sällskapet träffas ca 4-5 gånger per år. Våra styrelsemöten är digitala eftersom vi är utspridda över hela Svenskfinland. Sällskapets medlemmar, som i dagsläget är ca 150 stycken, får kallelse till vårt vår- och höstmöte samt information om våra publika evenemang. Vem som helst kan bli medlem – det kostar 15 euro/år, under 30-åringar betalar 10 euro/år.

Hur är din personliga relation till Södergrans poesi?

– Jag har egentligen alltid varit mer av en Elmer Diktonius-fan – om vi talar om de finlandssvenska modernisterna. Jag läste Diktonius i skolan och blev helt knockad av den språkliga sprängkraften, den elektriska energin och den politiska laddningen i hans poesi.

Edith Södergran däremot kändes lite för eterisk och svärmisk för mig, men under årens lopp har jag lärt mig att uppskatta hennes mångsidighet som författare – hennes djärva och dynamiska diktvärld.

Varför tror du att det är så många poeter som har Södergran som en inspirationskälla?

– Edith Södergrans språk och stil har visat sig vara en stor inspirationskälla, lika väl som hennes tankevärld – från de Nietzsche-och Steiner-inspirerade dikterna till de så kallade ”systerdikterna”.

Du är ju även journalist på Svenska Yle där du skrivit mycket om poesi och poeter genom åren. Hur har du uppfattat att Södergran som person och hennes poesi har påverkat andra författare i deras skrivande?

– Edith Södergran är vad Jean Sibelius är/varit inom det finländska musiklivet: alla som skriver poesi tvingas förhålla sig till denna portalgestalt inom den finlandssvenska lyriken.

Man kan se spår av Edith Södergran i många lyrikers produktion – antingen som direkta hänvisningar och hyllningar eller mer indirekt och mer subtilt. Det finns också författare som intar en mer avslappnad, humoristisk och rentav respektlös approach till Södergran.

Ett tecken på att en författare/ett verk är en levande klassiker är att så många konstnärer går i dialog med eller förhåller sig till författarskapet/verket på olika sätt – och att författarskapet/verket håller för att utmanas, omtolkas och omdefinieras.

Avslutningsvis – Hur många olika böcker om Edith Södergran har släppts genom åren och har du någon eller några av dessa som du skulle rekommendera utöver hennes egna diktsamlingar?

– Svårt att säga exakt hur många verk som tar avstamp i Södergrans liv och verk som utkommit under åren efter hennes död.

Ett antal biografiska böcker har givetvis utkommit – från Gunnar Tideströms bok om Södergran från år 1949 till Agneta Rahikainens banbrytande verk ”Kampen om Edith” (2014) och ”Stjärnfångerskan” (2023), som är en komprimerad version av ”Kampen om Edith” med några intressanta tillägg och ”fynd”.

Agneta Rahikainens böcker om Edith Södergran är ett måste för alla som intresserar sig för Södergrans liv och verk. Ett annat centralt verk som placerar in Södergran i en litterär, kulturhistorisk och teoretisk kontext är Ebba Witt-Brattströms ”Ediths jag” från år 2011.

Under 1980-90-talen var det något av en akademisk boom kring Edith Södergran, och ett flertal verk med mer vetenskaplig inriktning såg dagens ljus – här hos oss i Norden, men också på andra håll i världen.

Edith Södergran har också stått i fokus i en del rent skönlitterära verk – nämnas kan till exempel den norska författaren Gøhril Gabrielsen ”Mellom nord og natt” (2021) – en fiktiv berättelse som tar sin utgångspunkt i Edith Södergrans liv och historien om fosterflickan Singa som kom till familjen för att hålla den unga Edith sällskap, men det hela slutade i stor tragik.

Kristina Sigunsdotters och Clara Dackenbergs visuellt spännande barnbok ”Landet som icke är” (2020) är inspirerad av såväl Edith Södergrans liv som hennes dikter. Nämnas kan att Södergrans dikter finns översatta till 27 språk. Nya översättningar utkommer i en strid ström, nu senast i Danmark där Södergrans författarskap fått ett rejäl uppsving under de senaste åren.

Mer info om Edith Södergran-sällskapet kan ni hitta här:

Sällskapet