Jag har fått en hel del positiv feedback på min tidigare serie Förläggare om poesi, där jag för några år sedan intervjuade tio förläggare i både Sverige och Finland om deras yrkesroll med fokus på lyriken.

Så jag har beslutat mig för att köra på med en ny säsong av serien med tio nya avsnitt. Om ni är intresserade av att läsa de äldre intervjuerna, så hittar ni en länk till dem efter intervjun som följer.

Först ut denna gång är förläggaren Jenny Tunedal på Norstedts. Trevlig läsning!

Hej på dig Jenny. Hur är läget?

– Hej Nicko. Läget är bra. Jag läser!

Det har gått ungefär ett och ett halvt år sen jag intervjuade dig sist och då pratade vi en del om ditt eget författarskap. Idag tänkte jag att vi skulle diskutera mer om din roll som förläggare. Har du blivit mer varm i kläderna i dina arbetsuppgifter nu än sist, då du rätt nyligen hade börjat jobbet?

– Jag tror det, det känns så. Jag tycker om mitt arbete, att få läsa och arbeta med författare, att få tänka noga på olika texter, att upptäcka nya författare, arbeta med formgivare, vara med och föra ut böcker i världen.

Vilka tycker du är de största utmaningarna med att vara en förläggare på ett stort förlag som Norstedts?

– Norstedts är en stor maskin, och bara att förstå hur förlaget fungerar har så klart varit en utmaning. Samtidigt är det en lyx att vara omgiven av så många kunniga, erfarna personer när man tar sig an en ny roll. Jag har lärt mig så mycket och fått mycket hjälp i min förvirring. Människor har mycket mer tålamod än man kan tro.

Jag tycker om att vara en del av någonting större. Norstedts har och är en central plats i den svenska litteraturen och arbetar med bredd i utgivningen. För mig är det en ständig utmaning att förstå vad jag kan uträtta på den här platsen och hur.

Hur ser du utifrån din yrkesroll på mindre bokförlag som ger ut svenskspråkig poesi?

– Jag uppskattar att de finns. De gör ett enormt stort och viktigt arbete, ofta med små resurser, som jag har den största respekt för. Utan dem skulle den svenska poesin vara betydligt mindre. Inte minst för att de gör så mycket för den översatta poesin, som jag uppfattar som en avgörande del av svensk poesi.

Hur viktigt är det med recensioner av diktsamlingar som är utgivna på Norstedts för dig som förläggare?

– Det är viktigt. Både att böckerna syns och att de blir omsorgsfullt lästa. Värdeomdömet är ofta mindre avgörande än att en kritiker tar sig an boken och försöker förstå vad den vill göra och synliggöra det för andra människor. Sedan är man naturligtvis nyfiken på vad folk tycker, också, men det är kanske inte huvudsaken för mig som förläggare. Jag tror på de böcker jag väljer att arbeta med.

När poesibevakningen brister blir det betydligt svårare för böcker att nå bortom en liten krets. Recensioner behövs för att synliggöra poesin och för att ge den det svar i offentligheten som den söker och förtjänar.

Finns det nån poet på ert förlag som du skulle vilja lyfta fram lite extra just nu och varför just den poeten i så fall?

– Jag vill lyfta fram alla våra poeter, och hur olika de är! I höst ger vi ut UKON:s återkomst till poesin efter ett decennium, det är en halsbrytande bok om livets och språkets absurditet.

Vi ger också ut Fredrik Nybergs Ruiner. Andra häftet, som är en helt annan slags diktbok, där berättelsen om Richard, en person som hela tiden vill fly undan från livet, utspelar sig mellan otroligt vackra och oroliga dikter om den förstörelse av naturen som tycks ligga i människans natur.

Hur fungerar kommunikation mellan olika bokförlag egentligen. Finns det nån överhuvudtaget? Eller sköter alla bara sitt så att säga? Jag menar går du t.ex. ut och tar en fika med förläggare på Bonniers eller Fri Press ibland?

– Jag hinner inte fika så mycket med förläggare, men det finns en kollegialitet mellan mig och vissa andra förläggare som jag är glad för. Vi är inte bara konkurrenter utan också kollegor som arbetar med och för litteraturen.

Avslutningsvis. Är förläggare ett sånt drömjobb för en författare som jag tror att det är? Eller är det så mkt slit att man inte hinner uppleva drömmen i det?

– Slit är ett ord som jag tycker man bör vara aktsam med. Det finns betydligt slitsammare jobb än mitt. Jag har privilegiet att ägna en stor del av min arbetstid åt att läsa, jag har möjlighet att använda den erfarenhet jag har som skrivande och läsande person, och jag har ett inflytande över vilken poesi som ges ut.

Samtidigt är det inte en dröm, utan i hög grad en verklighet som handlar om att göra svåra val, om disciplinen att orka läsa mycket, och om att klara av att vara en läsare som fortsätter att utmana sig själv.

Det är också ett hårt arbete att lägga ner mycket tid på böcker som i mina ögon ofta förtjänar långt fler läsare och mer uppmärksamhet än de får. Men det är ju det som är själva arbetet: att se till att böckerna når ut. Jag vill gärna göra det. Så ja, det är en dröm, men den är överväldigande och komplicerad.

(Foto: Mats Kolmisoppi)

Här är länken till den första säsongen av Förläggare om poesi som gjordes under 2021:

Förläggare om poesi – 10 reportage här!